djgutt

hej bloggen. vi ses igen.
vi kommer antagligen göra det en del. men jag hoppas jag slipper dig. för egentligen bloggen, så hatar jag dig. jag hatar dig av den aneldningen att jag e aktiv på dig när jag mår dåligt. och det gör jag nu. som helvete.

när jag mår såhär är det en ide som alltid dyker upp för mig. dra till ett u-land och bara hjälpa med det jag kan. det tror jag skulle ge mig mycket egentligen. men jag göra det ju aldrig så står jag bara kvar och stampar.

förresten som min gamla barndomsvän niklas sa: "det e tråkigt att skriva utan respons" och det e ju det. han har förstått det och kommenterar det därför. ingen annan av er skriver ett skit. EDIT: såg att fransen ville ha westlifekonsert på lördag

men tillbaka till min misär. jag e en klant. jag e osmidig, jag e fumlig. jag är sån. och nu får jag betala. och jag vet inte om jag klarar det. om jag orkar. för egentligen har jag vart lyckligare än nånsin senaste månaderna. men så är det i rushen. man stannar inte upp och tänker "hey, vad bra det känns" utan man bara kör på. och sen en dag är allt borta och kvar står man och undrar varför man inte tog tag i saken och förbannar sig själv och känner sig halv.


Jag gömde mig i fantasin
Så rädd för vad du kunde bli
Men var gång som jag ljög för mig
Så såg jag sanningen i dig
Nu står du här idag med allt jag någonsin velat ha
Och hjärtat slår ett slag för var förlorad dag.