hej
det är jag igen. Andreas ni vet.
för inte så längesen skrev jag om mina motgångar. jag tänkte på en sak, ni som aldrig bryter ihop hur gör ni? jag vill vara som er. ha ett psyke som er. jag överdrev nyss till ett par när jag snacka om simma och sånt som man inte ska skoja om men det känns som jag vill springa på en äng nu. en regning och ojämn så jag snubblar. sen till slut e jag så trött så jag svimmar. bara ge fan i allt. men så nånstans så tror jag att det vänder, det blir bättre. och sen är det faktiskt många som är ehrm..underbara. som jag verkligen skulle sakna.
för att det här inte ska bli nån blogg där jag vaknar imorrn och har pngest för den så ska jag även säga att när det går bra, då går det helt jävligt bra. då känner jag mig som kung. som en fucking jävla farao. bara styr allt. som leonardo i titanic. im the king of the world. men som sagt, vi är absolut inte där. tvärtom, vi(jag) e pannkakan i upp som en sol ner som en pannkaka.
men egentligen är det här ingen nyhet. since the beginning of (my) time har det vart såhär. och vad speglar deet här bäst om inte mina insatser som målvakt? fotboll och bandy (hockey har jag aldrig ställt mig i) så var jag bra, ge mig lite enkla bollar i börjar och jag växte. sen växte jag mig till hasek klass. till någon tillslut fick hål på mig. då var jag helt plötsligt Joakim Olsson, BK Häcken.
så fick jag ett guldkorn som ger mig så mkt. som framkallade mitt första leende sen kl 16.
när jag ville illustrera hur dålig jag var så var det de två första målvakterna som dök upp i mitt huvud. och det var jag inte ensam om tydligen så det får ses som en sanning. att pål lundin och joakim olsson är två av världens sämsta målvakter på seriös nivå.
för inte så längesen skrev jag om mina motgångar. jag tänkte på en sak, ni som aldrig bryter ihop hur gör ni? jag vill vara som er. ha ett psyke som er. jag överdrev nyss till ett par när jag snacka om simma och sånt som man inte ska skoja om men det känns som jag vill springa på en äng nu. en regning och ojämn så jag snubblar. sen till slut e jag så trött så jag svimmar. bara ge fan i allt. men så nånstans så tror jag att det vänder, det blir bättre. och sen är det faktiskt många som är ehrm..underbara. som jag verkligen skulle sakna.
för att det här inte ska bli nån blogg där jag vaknar imorrn och har pngest för den så ska jag även säga att när det går bra, då går det helt jävligt bra. då känner jag mig som kung. som en fucking jävla farao. bara styr allt. som leonardo i titanic. im the king of the world. men som sagt, vi är absolut inte där. tvärtom, vi(jag) e pannkakan i upp som en sol ner som en pannkaka.
men egentligen är det här ingen nyhet. since the beginning of (my) time har det vart såhär. och vad speglar deet här bäst om inte mina insatser som målvakt? fotboll och bandy (hockey har jag aldrig ställt mig i) så var jag bra, ge mig lite enkla bollar i börjar och jag växte. sen växte jag mig till hasek klass. till någon tillslut fick hål på mig. då var jag helt plötsligt Joakim Olsson, BK Häcken.
så fick jag ett guldkorn som ger mig så mkt. som framkallade mitt första leende sen kl 16.
andreas säger:
säg en tragisk målvakt
andreas säger:
den sämsta du nånsin sett på seriös nivå
andэяs säger:
Pål Lundin kanske
andэяs säger:
eller han den gamle häcken keepern jocke olsson
när jag ville illustrera hur dålig jag var så var det de två första målvakterna som dök upp i mitt huvud. och det var jag inte ensam om tydligen så det får ses som en sanning. att pål lundin och joakim olsson är två av världens sämsta målvakter på seriös nivå.
Kommentarer
Trackback
