djgutt

Seriöst, var gick det snett? Jag har haft bra uppväxt. En väldigt bra faktiskt. Ett par år var faktiskt lite hårdare än andra men överlag. En kärleksfull uppväxt med klara linjer om rätt och fel och etik och moral. Så gick det så här. Humör som en berg och dalbana och periodsvis bitter som fan.

Det trodde jag inte när jag gick i 6:an. Då tänkte  jag iofs inte på framtiden och det var kanske det som var grejen. Jag funderade inte vad som skulle hända för det låg så långt bort. Och tur var kanske det. Tänk en nedstämd 12 årings blogg. Även om inte blogg fanns men poängen ser ni

"Hej liksom  idag kasta Niklas en bandyklubba i huvudet på Eken. vi skrattade högt och länge när vi låg på marken sen blev det OÄ. orienteringsämen."

"Idag ringde Idas mamma hem till min mamma och sa att jag kallar henne Ida slida. Min mamma heter Britt, vad tror ni hon kallades?"

Osv osv.

Det var inte det här bloggen skulle handla om. Mitt liv när jag var 12. Men ibland kan jag blicka bakåt och tänka hur skönt det var att bara dra på sig jofa-overallen med Göta märket och inbroderade namnet.

Ibland så kan det blåsa kalla stormar, ibland kan himlen vara ganska grå
men när det gäller laget som vi älskar så skiner solen snart på oss ändå.

Vi minns dom sköna stunder som har flytt,
och varför sörja tider som passerat för allt det bästa är det som e nytt?