djgutt

Sen blev det vardagar som bara kom och gick
Inte visste de då att det va livet som dom fick

Han säger det LeMarc. Och han säger det bra. 

Han säger: var är livet? vad har vi gjort?
Säg mig hur kunde vi bli så gamla så fort?
Den jag ser i spegeln kan inte va jag!

Och där e jag lite nu. Jag har lätt för att bli sentimental men ska hålla mig borta från det. Och därför bland annat klippte jag bort raden som skulle rimma på "...spegeln kan inte va jag!"  Ni som känner mig vet hur lättpåverkad jag e och imornr kan det vara solskens. Även om förutsättningarna inte är de bästa. Maj har sen jag flytta till Norge vart en skön månad. Mer eller mindre ångest om vad som händer till hösten. Och som vanligt är det inte som era små fjuttångestar som ni menar ni har. Kom till Höyås ska jag visa er vad det handlar om.

Efter att tristessen la sig över att inte ha nåt att göra på kvällarna hittade jag tillbaka till ett spår som kändes bra och vägen kändes rak, rätt in i framtiden. Men nu är den krånglig och sånt gör mig grubblandes. Och när jag grubblar, då grubblar jag. Då släpper jag det inte för en sekund. Sen kommer det en blogg (den här) som jag tror ska lätta tankeverksamheten. Och det gör det. Men bara för en kortare stund.

Sen får man bara lust att ge fan och skita i allt och alla och dra till Afrika och hjälpa negerbarn. Lyckan finns där, att hjälpa andra och få andra bli glada. Men så bra e jag ju inte. Jag bara säger att det e idealet men jag lever inte efter det för 5 öre. Jag lever ganska destruktivt. Men det går såklart att hitta lycka på andra ställen i världen än hos en 8-åring i Rwanda. Ett alternativ vet jag redan och koden dit e fruktansvärt enkel men ändå så svår när man är mig. Om det var alltför oklart så kan vi bara summera upp det med:

"Jag mår inte speciellt bra just nu. Har dock mått ganska bra senaste 3-4 veckors perioden ändå men nu misströstar jag framtiden"

Så över till nåt mkt viktigare; kära läsare, hur mår NI?